Misslyckande

Varför känner jag mig som en misslyckad människa så fort mensen kommer?
Vad har vi gjort för fel?
Alla andra blir med barn och jag kan inte ens känna äkta glädje för deras skull. Är bara så fruktansvärt avundsjuk och önskar att det kunde vara lika enkelt för oss.
Månad efter månad så slutar det likadant, jag sitter på toaletten och gråter för att mensäcklet kommit precis som vanligt!
Fattar inte min kropp hur mycket jag vill det här?
Nu går vi in på det 11:e försöket. Efter sommaren är det dags att kolla vad som gör att vi inte lyckas.
Jag är så jävla rädd att jag inte fungerar som andra kvinnor.
Jag är så jävla rädd att jag inte kommer orka fortsätta med det här.
Jag vet att min sambo blir så fruktansvärt besviken varenda gång jag får berätta att det inte blivit något men han visar sig så stark. Jag vill också vara stark men jag vet inte hur länge jag klarar det här..

Väntan

Vi är den här månaden inne på vårat 10:e försök.
Man tog liksom att det här med att bli gravid det var enkelt. Sluta med skydd så händer det. Eller?
Jag önskar att jag hade lätt för att bli med barn. Det är något jag önskar av hela mitt hjärta. Den här kampen är inte rolig. Det känns som att det inte leder någonstanns just nu men förhoppningsvis kommer det att vara värt det så småningom.
Har inga symptom what so ever och det är 1 vecka sedan jag hade ÄL. Kanske att ägget inte har fäst än om det nu ens blivit befruktat.
Hatar den här långa väntan fram till BIM.
Det är verkligen den värsta tiden i den här evighetscykeln.
Visa fler inlägg