Vad har vi gjort för fel?

Alla andra blir med barn och jag kan inte ens känna äkta glädje för deras skull. Är bara så fruktansvärt avundsjuk och önskar att det kunde vara lika enkelt för oss.

Månad efter månad så slutar det likadant, jag sitter på toaletten och gråter för att mensäcklet kommit precis som vanligt!

Fattar inte min kropp hur mycket jag vill det här?

Nu går vi in på det 11:e försöket. Efter sommaren är det dags att kolla vad som gör att vi inte lyckas.

Jag är så jävla rädd att jag inte fungerar som andra kvinnor.

Jag är så jävla rädd att jag inte kommer orka fortsätta med det här.

Jag vet att min sambo blir så fruktansvärt besviken varenda gång jag får berätta att det inte blivit något men han visar sig så stark. Jag vill också vara stark men jag vet inte hur länge jag klarar det här..