Vecka 5 (4+0)

Fin rubrik alltså!

Tusen tack för alla lyckönskningar och gratulationer. 

Idag testade jag igen och det har redan blivit lite starkare. Har ju bunkrat med test så det är väl lika bra att de får komma till användning.

Läget just nu är att jag är extremt svullen om magen och då menar jag verkligen extremt.
Får inte igen knappen på mina kläder men som tur är så har jag många sköna plagg som döljer bra i min garderob.
Det är ju såklart tarmarna som svullnat upp och inget annat men det känns kan jag lova.
Annars sliter det och drar i livmodern vilket förhoppningsvis är ett tecken på att det förbereds för en växande frysis.
En liten fighter precis som Frejster tror jag starkt på.


Sjukhusdag

Vilka dagar det har varit. Både jag och P har åkt någon slags känslomässig karusell där vi ibland känt att allt går åt helvete men ibland känt hoppet.

Ultraljudet av hjärtat visade inga som helst avvikelser, ett starkt och friskt hjärta och detsamma gällande kroppspulsådern.
Igår på eftermiddagen gjordes en magnetröntgen av hjärnan och sedan fick jag åka hem för permission igen över natten.
Idag så fick jag veta att allting såg bra ut och den lättnaden är svår att beskriva. Från att ha fått veta att det troligast varit en propp till att bilderna är hur bra som helst..
Läkaren förklarade att det som troligast har att göra med min migrän. Migrän som jag aldrig sökt för utan som jag oftast härdar ut med hjälp av mediciner jag har kvar sedan gallproblemen. Migränen kan leda till att det ibland slår ut olika delar av hjärnan en kort stund och troligtvis var det vad som drabbade mig. Lutinus kan även förstärka symptomen av migrän så det känns rätt troligt. Jag har själv valt nu att minska dosen av Lutinus och kör en tablett på kvällen för då mår jag så mycket bättre. TF sa dessutom att han inte tyckte att jag egentligen behöver Lutinus och jag litar på honom.
Så nu är jag utskriven och genomsökt och känner mig så jäkla glad!

Så direkt från min utskrivning så bar det av ned till barndagvården där Freja precis hade fått lugnande och sedan rullade vi iväg mot magnetröntgen för henne.

Jag var inställd på att sövningen skulle bli väldigt jobbig men hon andades villigt i masken och somnade snabbt så det var verkligen en lättnad. Vi pussade henne på pannan och sedan ringde de oss när hon låg på uppvaket.

Det var lite jobbigare att se henne ligga där och vara helt borta men efter någon timme så vaknade hon upp.

Efter lite återhämtning på avdelningen så fick vi åka hem och nu sover hon för natten.

Nu hoppas vi på att även hon får goda besked inom en snar framtid.


Utöver allt detta så är det idag ruvardag 5 och jag har knappt hunnit känna efter hur det känns i kroppen.
Jag hoppas på det bästa men ställer in mig på det värsta.

Visa fler inlägg