Sjukhusdag

Vilka dagar det har varit. Både jag och P har åkt någon slags känslomässig karusell där vi ibland känt att allt går åt helvete men ibland känt hoppet.

Ultraljudet av hjärtat visade inga som helst avvikelser, ett starkt och friskt hjärta och detsamma gällande kroppspulsådern.
Igår på eftermiddagen gjordes en magnetröntgen av hjärnan och sedan fick jag åka hem för permission igen över natten.
Idag så fick jag veta att allting såg bra ut och den lättnaden är svår att beskriva. Från att ha fått veta att det troligast varit en propp till att bilderna är hur bra som helst..
Läkaren förklarade att det som troligast har att göra med min migrän. Migrän som jag aldrig sökt för utan som jag oftast härdar ut med hjälp av mediciner jag har kvar sedan gallproblemen. Migränen kan leda till att det ibland slår ut olika delar av hjärnan en kort stund och troligtvis var det vad som drabbade mig. Lutinus kan även förstärka symptomen av migrän så det känns rätt troligt. Jag har själv valt nu att minska dosen av Lutinus och kör en tablett på kvällen för då mår jag så mycket bättre. TF sa dessutom att han inte tyckte att jag egentligen behöver Lutinus och jag litar på honom.
Så nu är jag utskriven och genomsökt och känner mig så jäkla glad!

Så direkt från min utskrivning så bar det av ned till barndagvården där Freja precis hade fått lugnande och sedan rullade vi iväg mot magnetröntgen för henne.

Jag var inställd på att sövningen skulle bli väldigt jobbig men hon andades villigt i masken och somnade snabbt så det var verkligen en lättnad. Vi pussade henne på pannan och sedan ringde de oss när hon låg på uppvaket.

Det var lite jobbigare att se henne ligga där och vara helt borta men efter någon timme så vaknade hon upp.

Efter lite återhämtning på avdelningen så fick vi åka hem och nu sover hon för natten.

Nu hoppas vi på att även hon får goda besked inom en snar framtid.


Utöver allt detta så är det idag ruvardag 5 och jag har knappt hunnit känna efter hur det känns i kroppen.
Jag hoppas på det bästa men ställer in mig på det värsta.

Sånt man inte räknar med

Räknar lördagen som ruvardag 1 eftersom vi gjorde ET så sent på fredagen.

Ruvardag 1 började som vanligt. Familjejympa tillsammans med bästa tjejen och därefter en härlig förmiddag utomhus med korvgrillning och solsken.

Vid 16 hade jag precis varit och handlat. Stod i köket och skulle bara prata lite med P innan jag skulle duscha och sedan iväg på stan för att käka middag med vänner.

När jag står där och pratar så känner jah plötsligt att orden blir fel. Jag tänker klart i huvudet vad jag vill säga men helt fel saker kommer ut och paniken kommer smygande. P skrattar först men ser sedan paniken i mina ögon och jag lckas få fram att han måste ringa efter hjälp. 
Det tar bara någon minut och sedan känns allt som vanligt igen förutom att jag är väldigt skakad.
112, som P har i telefonen låter oss båda prata med en sjukskötare som vill att det ska komma en ambulans för att undersöka mig.
Ambulansen kommer efter en halvtimme och de vill ta med mig till sjukhuset.
Prover tas och en CT görs och sedan får jag spendera natten på strokeavdelningen.
Känns helt overkligt att som 28 åring får vara på en sån avdelning där det liksom inte känns så positivt.
Efter en natt med lite sömn så får jag tala med en läkare som berättar att de tror att jag drabbats av något som heter TIA. En liten propp som cirkulerar i en ven och påverkade min hjärna när den passerade där. Är så glad att jag redan tog Fragmin eftersom det tunnar ut blodet. Vågar knappt tänka på vad som hade kunnat hända annars. Nu har jag dock fått öka medicineringen till maxdos och tar 7500ie om dagen.
Jag har fått permission från sjukhuset och ska vara tillbaka på avdelningen imorgon klockan 8 så de kan göra ett ultraljud av mitt hjärta..
Förhoppningsvis blir det positiva besked.

Chefen från IVF-falun ringde mig under eftermiddagen då läkarna kontaktat kliniken för att samtala om mediciner osv. Hon beklagade det som hänt och lugnade mig med att jag ska fortsätta ta Lutinus för embryots skull och att det inte är något jag behöver vara orolig för.
Kändes ändå bra och tryggt att få prata med någon som har koll på behandlingen också då de vanliga läkarna inte är så insatta i det utan man får förklara det mesta.

En rätt turbulent helg blev det men jag hoppas att embryot är en krigare som kämpar sig kvar och att detta inte händer igen.

FET

Idag var det dags!

Klockan 11.30 så rullade vi från Sundsvall med siktet inställt på Falun.
När vi entrade kliniken så checkade vi in oss innan det var dags att ta på sig en fantastisk utstyrsel. 

Ganska precis 15.00 så var det vår tur att gå in i rummet.

Vårt första embryo som tinades upp hade inte klarat sig och alltså kasserats. De hade tinat upp ett till som var toppkvalité och alltså är det som sattes in.

Kanterna var lite oskarpa men det var för att den var nytinad och de sväller upp eftersom tydligen.

Vi fick även ta en bild när embryot ligger i slemhinnan som var helt perfekt. Svårt att se på bild men jag ritade var bebisfröet alltså sattes in och syns som en liiiten vit prick eftersom det blir som en luftbubbla runt om.

Nu är det väntan som gäller. Lutinus ska tas och så Fragminen.

Testdatum blev 19/10 men eftersom de drar till med sån marginal så kommer vi troligtvis att testa tidigare.
Håll tummarna för oss nu!

Visa fler inlägg