Orolig

En del av er som läser känner ju oss och några av er följer mig på Instagram så för er blir detta lite av en upprepning men jag vill dokumentera för egen skull. 


Freja har haft en del konstiga kräkningar den senaste tiden.
I början så reflekterade vi inte direkt över det utan det var nu när det hände för tredje gången som vi insåg att det ju faktiskt hänt rätt tätt nu under sommaren.
Det visade sig då att hon gått igenom samma scenario i slutet av maj, slutet av juni och mitten av augusti. Det har börjat med att hon vaknar från sovande och spyr ur sig massor av vatten. Under tiden som hon kräks så ber hon om vatten då hon är så törstig men allt kommer upp igen. 
Hon är väldigt slö och orkar bara ligga tills det går en stund, hon ber då om något att äta och helt plötsligt blir hon som vanligt igen och inga mer kräkningar kommer. 

Jag kontaktade vårdcentralen efter den här tredje episoden bara för att få bolla oron med någon som faktiskt har kuskap om sjukdomar. Hon stillade vår oro och sa att jag skulle återkomma om det hände igen eller vi märkte några konstigheter. 

I tisdags var det Frejas första dag tillbaka på förskolan.
När jag hämtar henne så berättar pedagogen att det hänt något underligt under den tidiga morgonen. Freja hade inte varit sig själv utan varit väldigt slö. Hon hade därefter kräkts ut på frukostbordet men efter det ville hon gärna ha en macka och blev då helt pigg och som vanligt igen. Jag hade inte berättat för hennes pedagoger om hur hon varit under sommaren och förskolläraren som jag pratade med vid hämtninga sa liksom att "ja det kanske är konstigt att vi inte ringde men det var ju liksom inte magsjuka utan det måste ha varit något annat underligt".

Jag kontaktade vårt BVC och hon bokade in oss för att träffa barnläkaren på onsdag. Jag hoppas vi kan få lite klarhet.
Det känns liksom som att något inte är som det ska och att googla är väl liksom både min bästa vän samt min värsta fiende. Jag tycker om att ha kött på benen inför läkarbesök för att kunna ställa rätt frågor samtidigt som jag blir livrädd när jag läser om hjärntumörer och barndiabetes.

Imorse när vi vaknade så hade hon kissat i sängen.
Det är andra gången detta händer sedan hon slutade med blöja för mer än 1 år sedan. Slump eller symptom?

På måndag är det läkarbesök för mig.
Inte konstigt att jag känner mig helt slut. Många tankar och funderingar och konstant på helspänn känns det som.
Hoppas på många positiva besked under kommande veckan.

#1 - - Caroline:

Men usch! Jag förstår verkligen den eviga oron. Håller tummarna för att ni får positiva besked i veckan och kan få släppa den där gnagande oron sedan. <3