Sånt man inte räknar med

Räknar lördagen som ruvardag 1 eftersom vi gjorde ET så sent på fredagen.

Ruvardag 1 började som vanligt. Familjejympa tillsammans med bästa tjejen och därefter en härlig förmiddag utomhus med korvgrillning och solsken.

Vid 16 hade jag precis varit och handlat. Stod i köket och skulle bara prata lite med P innan jag skulle duscha och sedan iväg på stan för att käka middag med vänner.

När jag står där och pratar så känner jah plötsligt att orden blir fel. Jag tänker klart i huvudet vad jag vill säga men helt fel saker kommer ut och paniken kommer smygande. P skrattar först men ser sedan paniken i mina ögon och jag lckas få fram att han måste ringa efter hjälp. 
Det tar bara någon minut och sedan känns allt som vanligt igen förutom att jag är väldigt skakad.
112, som P har i telefonen låter oss båda prata med en sjukskötare som vill att det ska komma en ambulans för att undersöka mig.
Ambulansen kommer efter en halvtimme och de vill ta med mig till sjukhuset.
Prover tas och en CT görs och sedan får jag spendera natten på strokeavdelningen.
Känns helt overkligt att som 28 åring får vara på en sån avdelning där det liksom inte känns så positivt.
Efter en natt med lite sömn så får jag tala med en läkare som berättar att de tror att jag drabbats av något som heter TIA. En liten propp som cirkulerar i en ven och påverkade min hjärna när den passerade där. Är så glad att jag redan tog Fragmin eftersom det tunnar ut blodet. Vågar knappt tänka på vad som hade kunnat hända annars. Nu har jag dock fått öka medicineringen till maxdos och tar 7500ie om dagen.
Jag har fått permission från sjukhuset och ska vara tillbaka på avdelningen imorgon klockan 8 så de kan göra ett ultraljud av mitt hjärta..
Förhoppningsvis blir det positiva besked.

Chefen från IVF-falun ringde mig under eftermiddagen då läkarna kontaktat kliniken för att samtala om mediciner osv. Hon beklagade det som hänt och lugnade mig med att jag ska fortsätta ta Lutinus för embryots skull och att det inte är något jag behöver vara orolig för.
Kändes ändå bra och tryggt att få prata med någon som har koll på behandlingen också då de vanliga läkarna inte är så insatta i det utan man får förklara det mesta.

En rätt turbulent helg blev det men jag hoppas att embryot är en krigare som kämpar sig kvar och att detta inte händer igen.

#1 - - Stjärnfröken:

Men hu! Så läskigt! Helt overkligt att nåt sånt kan hända plötsligt, från ingenstans liksom. Usch. Hoppas verkligen att allt löser sig o att det blir toppenbra på alla vis för er nu framöver. <3