Vikten

Igår hade jag en av mina absolut finaste vänner på besök. Trots att hon lever sitt liv i ett annat land och vi ses allt för sällan så är det en människa som jag mer än gärna spenderar tid med.

Som vanligt blev det massa surr och för första gången pratade jag högt om den låga perioden jag varit inne i.

Det är ju egentligen inte konstigt att jag känt mig lite nere eftersom det varit mycket stress och tankar som slukat mycket glädje.
Nu ska det vara slut på det.

Jag har försökt analysera varför jag känt så här och jag tror att det helt enkelt blivit lite för mycket för hjärnan att hantera. Ni vet när man hamnar i att det maler på en massa saker konstant. Skolan tar sitt och mycket grundar sig i att jag är sån prestationsmänniska och jag vet att jag skulle må bättre av att sänka ribban lite. Jag klarar ju av skolan men behöver kanske inte alltid satsa på höga poäng och betyg..

Sedan är det jobbet. Har varit mycket förändringar på gång och strukturen är fortfarande inte riktigt klar, på det så ska det genomföras utvecklingssamtal och inskolningar. Det kräver sitt helt enkelt och där går det inte att förändra så mycket.
Det här med CSN tog upp mycket tankeverksamhet men nu har jag iaf äntligen kunnat släppa det.
Mycket fokus har börjat gå åt till syskonförsök till hösten och det är skrämmande att det redan tar så mycket av det psykiska måendet och vi har inte ens startat ännu. Jag behöver släppa fokus där och ta det som det kommer men den där planeraren i mig kan inte bara släppa taget utan alla möjliga scenarion ska bearbetas.


I varje fall så har måendet spelat stor roll för min vikt. Jag är en känsloätare av stora mått och det speglar sig tydligt på vågen.
Från 62 kg har det nu brakat iväg till 67 kg och till mina 160 cm är det helt enkelt inte optimalt. Jag känner mig plufsigare och jag känner att det gått från att unna sig en dag till att bli att unna sig hela helgen och kanske också någon kväll på vardagarna.

Jag vill ta tag i detta direkt innan jag känner att jag tappar kontrollen. Detta är för min egen skull men också för att kunna känna att jag är en hälsosam förebild och för att få de bästa förutsättningarna för FET. 

Så nu ska jag dela med mig till er om hur jag ska gå tillbaka till 62 på vågen.
Lördagar blir min vägningsdag.

Lite sporrbilder och så kör vi!




Där vill jag inte hamna igen.


Stor del kommer att ligga i att ändra tillbaka kosten igen eftersom träningen redan finns där och är en del av vardagen.
Träningen har blivit något positivt som jag inte klarar mig utan och det trodde jag nog aldrig att jag skulle kunna känna.

#1 - - Amanda:

Alltså jag minns inte att du varit så stor! Vilken jädra resa du gjort. Och helt ärligt har jag heller inte sett att du gått upp i vikt. Jag tycker du ser slankare ut för varje gång jag ser dig. Jag trodde du skulle skriva att du gått ner i vikt. Men helt rätt inställning inför fet. Man vill ju definitivt ha dem bästa förutsättningarna och om detta gnager i ditt huvud kommer du anklaga dig själv om det skulle bli motgångar.
Jag hejar på dig och vet att du klarar allt du vill! Längtar till hösten med er ❤️ Kram

Svar: Haha, det är för att du blir större och större 🙈🤗 Nej men tänk vad fin du är med din växande mage.
Det är skönt att ha FET som mål, det är en riktigt bra motivation 😘
None None

#2 - - Carrobarro:

Det här klarar du galant, go go! 😊👊

Svar: Tack 😘😘
None None