Verkliga livet

Det har varit lite motigt att lämna ledigheten för att återgå till det där vardagslivet. Jag är ju en rutinälskare men denna sommaren har varit fantastisk och den har inneburit så mycket lycka och fokus på att bara få må bra.

Jag tror att jag hamnat i en liten dipp just nu. Det har varit rätt många bebisbesked runt omkring. Det har fötts bebisar, det är bebismagar och många som ska få syskon i de bloggar jag följer. Jag är jätteglad för allas skull men jag tror att det bara blivit lite mycket helst med en Freja som pratar mycket om att bli storasyster och bebisar i magen.
Just nu läser vi "Slottet med de många rummen" nästan varje kväll och pratar om hur doktor Prick hjälpte oss att få henne. Vi har även börjat med en annan bok:

Det är fina böcker men det är ju ändå ett svårt ämne. Idag kom även mensen med mer blod än jag upplevt på länge. Blödde ned hela mina favorit mysleggings och kände bara att jag ger upp.
Nu ligger jag på soffan för att bara tycka lite synd om mig själv.

Det är skrämmande hur något kan sluka all energi så snabbt och vi är inte ens inne i syskonförsöken på kliniken, vi lever ju just nu på hoppet men efter 2,5 år så känns det ju ändå rätt hopplöst..
Om 1 år är det dags att ta tag i detta igen men tills dess ska jag samla tankarna och fokusera på alla fina människor omkring oss och Freja får njuta av att ha Bulten som familjens bebis.

#1 - - Elin:

Åh, vet precis hur det känns.. Vi har tom två ivf-barn och det känns lika tungt ändå, varje gång man får ett bebisbesked. Min yngsta är bara 7 månader och jag lider av depression och ändå går man och tänker att man vill bli gravid. Känns som att man aldrig slipper :-/ och mens har jag också fått nu som bara rinner igenom allt! Aldrig varit med om något liknande.. Man känner sig helt slutkörd av allt..

Svar: Ja det är så knäppt att det kan ta så mycket energi ifrån en även om det inte ens borde göra det. Önskar att det bara gick att känna glädje för alla andras skull men det blir ändå som en påminnelse om ens längtan. <3
Boken har jag beställt från http://www.pocketochbok.se/slottetmeddemangarummen-p-81838.html Sidan ser lite skum ut men betalar man med kort så kommer boken fram. Har beställt flera därifrån :) Kram
None None

#2 - - Elin:

Hur har du fått tag på böckerna förresten? Som jag har jagat slottet med de många rummen men ingen har den??

#3 - - Stjärnfröken:

Ja usch, inte är det lätt inte. Vi försökte ju i 3 år och så blev det spontant när vi efter flera besök hos Ludmila Ondrasek valde att börja ny utredning hos TF i Härnösand. De sa ju att jag hade rubbade sköldkörtelhormoner och att det gör det svårt att bli gravid, men att jag lyckades ju ändå... Nu har vi slängt alla skydd och har sen några månader tillbaka kommit överens om att vi inte ska "försöka" blir med barn, för att det blir så stressat och jobbigt, utan tänka mer att om det skulle råka bli nåt, MOT ALL FÖRMODAN, så skulle vi såklart bli glada! Men, nu går jag ju runt precis som förut, känner bristen på symptom, klarar inte av att låta en ägglossning passera utan att försöka, och blir ledsen när mensen kommer. Det går inte att komma undan! Har redan börjat tänka att det kommer ta ÅR igen det här, om det nånsin händer igen, och att vi kanske får göra utredning igen... Känns så luddigt dessutom att vi lyckades själva, men egentligen hade vi ju behövt hjälp med att reglera sköldkörteln... Kollade upp den för kanske ett år sen och hade bra värden då... Men alltså... Hopplösheten. Vi har ju egentligen inget konstaterat "fel" så vi får liksom börja om från början igen...

Ja, nu blev det massa om mig, men poängen var iaf att jag lider med dig och förstår hur det känns. Jag har börjat känna ilska över alla som får syskon nu, eller går runt med stora magar. Blir liksom ARG för att det ska va så jädrans orättvist. Sambon tycker såklart att det är onödigt, men det är liksom antingen ilska eller sorg, och det känns skönare att få va lite arg emellanåt helt enkelt. Totalt oproduktivt, men skönt.

Hoppas det känns bättre snart! KRAM!!!

Svar: Ja det blir ju en sån ond cirkel för att man blir ledsen och besviken över att andra lyckas och så blir man arg på sig själv för att det bubblar upp sånna känslor. Det är så skönt att höra att andra kan känna samma saker även om det är tråkigt att ni också ska gå igenom detta igen. Det är skrämmande hur snabbt det tar över ens liv och det är riktigt svårt att förmedla den känslan till någon som inte upplevt den. Jag får för mig saker varje månad när mensen närmar sig och blir så jäkla besviken varje gång det där jäkla blodet kommer och vi har ju inte ens börjat försöka. Jag önskar er verkligen all lycka och hoppas att det blir ett litet syskon på ett eller annat vis <3 kram!
None None

#4 - - Anonym:

Åh, jag tror vi är många många som känner så, att vi går runt och hoppas och mår dåligt när vi ser andra med växande magar. Vi har velat ha barn i över tre år (vårt första), blev gravida i våras men fick göra en abort i v20 pga missbildningar :( Det känns skit, även om vi vet att vi ju kan bli gravida igen så vet man aldrig hur lång tid det tar och sorgen över det barn som vi miste finns nog kvar ett bra tag. Blir arg när jag ser andra gravida eller med bebisar, de har liksom inte rätt att vara glada när jag är ledsen! (totalt ologiskt såklart) KRAM till er, ta det lugnt och lev i nuet med er fina lilla familj :)

Svar: Ja det är just de där magarna och all förväntan kring del hela som är det värsta så var det även innan vi fick Freja. Vad fint att du lämnar en kommentar, känns skönt att så många upplever samma känslor. Jag beklagar verkligen att ni miste ert barn. Den sorgen kommer nog aldrig försvinna helt och borde inte drabba någon. Jag hoppas att ni får er längtansfamilj inom en snar framtid <3
None None

#5 - - Amanda :

Längtan blir som mer påtaglig när ens eget barn blir äldre och de som fått samma år väntar syskon. Vi kommer nog alltid att leva i dippar till och från. Jag längtar jättemycket tills ni är igång igen och jag hoppas att vi båda kommer få ett längtat syskon till våra fantastiska tjejer! ❤ Kram

↑