Sommarvädret har varit det sämsta på länge men det har trots det varit en av de bästa sommrarna i mitt liv. Imorgon är det min sista semesterdag och det känns tråkigt att det är över för den här gången.

Under veckan som varit har P fyllt 29 år. Vi har firat honom, Freja började dagen med att sjunga Lilla snigel.

Eftersom min mamma varit väldigt nere just nu så har vi spenderat mycket tid med henne. Jag och mina systrar försöker finnas där även om det inte alltid är lätt att finna orden så tror jag att det räcker med närheten och att slippa känna ensamheten..

Döden är skrämmande och det spelar liksom ingen roll om den kommer plötsligt eller smygande, den lämnar en inte oberörd.

Jag har inte tagit del av Jennys resa men jag har läst och gråtit nu i efterhand. Att behöva veta att man ska lämna sin livspartner och sitt barn, det gör ont att bara tänka den tanken.

För er som inte tagit del av hennes kamp så finns den att läsa här https://jagtankerintedo.wordpress.com/

Trots att Freja är inne i en hemsk period där det mesta är fel, och hon knappt vet själv vad hon vill, så kan jag inte uppskatta allt med livet tillräckligt.

Ta hand om varandra där ute!