Som vanligt så går allting väldigt upp och ned med humöret.

Jag går från att vara uppåt, peppad och känna att det inte är långt kvar till att ligga på botten och bara känna att det är en evighet tills det är vår tur.

Dagen började på jobbet. Blev en mysig och bra dag med massa kelsjuka barn och härlig lek ute i vattenpölarna. Arebtsdagen slutade med att morgondagen ser ut att bli kaos och alla känner att vi inte orkar organisera mer på jobbet. Sedan bestämmer jag och P oss för att åka på Arken för att inhandla ett akvarium. Nu står det och lyser mysigt och inbjudande i vårat vardagsrum.

Dagen har nu avsultats med att facebook gav mig alldeles för mycket gravidbilder och debatter om alla nya försölag gällande assisterad befruktning.

Mest upprörd blir jag nog av förslaget att man ska genomgå en lämplighetsbedömning för att ha rätt till vård. Ni kan ju lyssna till det HÄR klippet om ni vill höra mer om detta. Tur att Johanna från Barnlängtan kan framföra starka argument. Att människor som vill ha barn så fruktansvärt mycket och söker vård för att få hjälp ska behöva gå igenom en bedömning medan andra bara ska kunna skaffa barn som dom vill känns ju som ett hån.
Jag vet att många andra människor har svårt för att sätta sig in i det man går igenom. Jag lovar att om Kjell Asplund, som är med och debatterar för detta förslaget, skulle ha någon nära anhörig som går igenom ofrivillig barnlöshet eller om han själv skulle vara drabbad så skulle det ha låtit helt annorlunda.

 

 

En längtan, en lycka, ett barn, ett hopp
en gåva från himmelen jag just har fått.
Två händer, två fötter, ett ansikte så sött
ett efterlängtat litet barn jag just har fött.

Ett skrik, ett skratt, en kropp så varm
ett vackert litet barn jag håller i min arm.
Ett hjärta, en själ, ett helt nytt liv
ett barn som ska ta världen med flera små kliv.

Ensam, vilsen och lite rädd ibland
i mörkret du famlar efter en hand.
Sorgen och glädjen följer dina spår
livserfarenheten är följden du får.

Mamma, barn, två hjärtan bildar ett,
ett starkare band har ingen sett.
Något så stort en känsla så stark
en kärlek som står på stadig mark.

Av: Mona Larsson