Alltså jag har en sån jobbig känsla som börjat smyga sig på.

Vi har pratat massor om det och jag vet att vi båda vill samma sak. Vi vill vänta något år, njuta av den här tiden, spara pengar och ladda batterierna för nya försök till att bli med barn.

Dumma syskonlängtan!

Kan det vara för att det varit så många gravidbesked runt omkring?

Flera i min mammagrupp har precis kommit med glädjande besked och nu gick Blondinbella ut och berättade om deras lilla frö som är 12 veckor.

Man vet hur mycket kärlek det innebär och hur obeskrivligt det är att få igenom. Klart man längtar men det är inte dags än. Vi vet inte hur mycket det kommer krävas nästa gång och jag vill inte börja tänka på det heller.

Just nu står jag och tittar på Freja när hon sover. Vi är inne i en period med ruskigt dålig sömn. Hon somnar så bra i sin säng vid 19, varje dag. Sedan sover hon som en stock till 22-23 tiden sedan börjar uppvaken. Vet inte vad det är men nu när jag står här låter det som att hon drömmer väldigt intensivt.

Man blir trött av att kliva upp gång på gång under natten. Många gånger gör vi det lätt för oss och lägger henne i vår säng. Hon verkar ju gilla sin egen säng men har även en trygghet inne hos oss, den vill jag inte ta ifrån henne. Sedan får man väl försöka njuta så länge hon vill sova med oss.

Nu ska jag låta lilla finisen sova ifred och ta mig en dusch. Har avverkat det första spinningpasset i mitt liv och kommer förmodligen inte kunna gå imorgon.