Idag kom lönen in på kontot och då var det ju perfekt att spendera dagen med min A. Det blev alldeles för mycket shopping, massor med surr och så avslutades heldagen med en biofilm. Tack för en underbar dag som vi båda har förtjänat!

 

Idag när vi pratade insåg jag hur snabbt tiden har gått. Det är mer än 4 månader sedan jag fick det senaste missfallet. Det är 1 år sedan vi satte igång utredningen. När man ser tillbaka har tiden gått fort men när man fokuserar framåt så kryper den fram.

 

 

Har insett under den här användingen av Lutinus att jag är väldigt öm vid livmodertappen. Känns rejält obehagligt att trycka upp tabletter där. Jag vet att jag var väldigt känslig vid äggledarspolningen och samma sak då jag gjorde cellprov. Jag vet inte om det kan ha att göra med att livmodern är bakåtlutad eller att vissa bara är extra känsliga? Oavsett det så är jag helt chockad över vad denna medicin gör med min stackars snippa.