Jag älskar dig

Idag kom det fram.
P tycker att jag har varit som en tickande bomb den senaste tiden. Jag har varit konstant arg och han trodde att jag slutat älska honom.
Fattar ni?
Den människan jag älskar mest av allt i hela världen har känt sig oälskad.. Han frågade mig om detta verkligen kommer vara värt det?
Jag tror det. Jag tror att vi aldrig kommer kunna glömma. Vi kommer alltid bära med oss dessa känslor men nog tror jag att det kommer vara värt det.

Jag trodde inte att medicinen påverkade mig men det har den tydligen gjort. Jag tog nyss den sista menopuren för att guldägget ska vara redo.
Imorgon ska jag ta ovitrellen och sedan kanske jag kan visa mina sambo hur mycket han betyder för mig och hur mycket jag älskar honom innan det är dags för nästa IVF-behandling.

Trevlig helg!

#1 - - A:

Åh huga! Det är fan inte lätt.. Vad skönt att ni fått lätta på allt. Nu kanske han är mer förberedd inför nästa behandling. Alltså, man blir mer påverkad än man tror, det kan människan man lever med stryka under iaf.

Kram <3

Svar: Nej vissa stunder är allting riktigt tungt. Det är tur att man kan prata om allt och ja jag hoppas att han verkligen förstår att det inte är så att jag slutat älska honom. Man blir ganska påverkad. Skulle hellre ta lite smärta själv än att den man älskar ska behöva lida liksom. KRamar <3
None None

#2 - - dagijuli:

hej där..
nya tag till nästa ivf..
det är viktigt det där med att visa kärkel men nånstans i våra tider med försök tappade jag bort mig själv och glömde bort att visa min kärlek vad han betdde för mig också.. vår sorg blev min sorg och det gick ut över honom... idag har det gjort oss starkare och det kommer det göra med er också.. man tappar bara bort sig i sorgen o tror det är rätt naturligt.. tyvärr är det så att många gått i sär pga det =( för att de inte orkat kämpa .
krama om varandra o ta nya tag nu. det är inte lätt när det blåer motvind men snart vänder det.
kram

Svar: Ja det är bara att försöka tanka batterierna inför nästa försök.Vi har varit duktiga hittills på att visa varandra kärlek men något hände under den här behandlingen som gjorde att jag stötte bort honom totalt och jag har ju vetat om det själv för jag vet att jag skrev om det tidigare men det är ju som du säger. Man blir liksom inne i sig själv och glömmer bort att man är två.
Tack så mycket! KRamar!
None None

#3 - - L:

Vi behövde aldrig göra ivf, men jag tycker vår resa var lång och smärtsam ändå. Under de 3år så frågade min man flertal gånger om jag verkligen ville leva med honom och då hade vi också planerat gifte mål. Fö varje gång blev jag bittrare sen felet bara låg hos mig, han kunde ju göra hela världen gravid om han ville. Men nej jag har aldrig slutat älska honom, men tror det är svårt och man glömmer bort varann på de sättet man bruka vara.

Men ni är starka <3

Svar: 3 år med ofrivillig barnlöshet är påfrestande oavsett om man går igenom IVF eller ej. Man lever med det varje dag och tänker på barn ungefär hela tiden. Visst är det lite hemskt att man kan glömma bort varandra men man slutar aldrig att älska. Jag tror, att om man klarar att hålla ihop hela resan, så går man ur det starkare än någonsin.
Tack så mycket L!
Kramar <3
None None

#4 - - Elin:

Fy :(
Det är verkligen inte lätt att vara ofrivilligt barnlös, det finns inte mycket som kan påverka hela ens liv så sjukt mycket på så många sett som man inser när man väl går igenom det här..
*styrkekram*

Svar: Det är verkligen otroligt vad mycket tid och kraft det tar från både en själv och förhållandet. Det är tur att båda vill det lika mycket. Kramar!
None None

#5 - - Tanniz:

Känner igen det där, är det värt det? samma fråga fick jag av sambon efter vår första behandling. Vi gled liksom ifrån varandra under behandlingen, närheten försvann. Han var rädda att vi skulle förändra oss. Jag håller med att allt är annorlunda när man går på hormoner. Men det vi håller på med kommer förändra våra liv för alltid. Nu har vi funnit varandra igen och är taggade inför april. Nu har även han insett att vi gör det för en bra sak. Att det är värt det.
Lycka till med ert guldägg i helgen :)
Kram

Svar: Ja men precis, jag tyckte inte att jag var så annorlunda men när jag tänker tillbaka på den här behandlingen så kan jag se själv att jag stötte bort honom mer och mer. Jag hatade närhet och ville knappt kramas längre. Jag måste försöka att tänka på det under nästa behandling. De är ju trots allt det finaste vi har och ibland tycker jag lite synd om P för att han blir som lite utanför. Tack så mycket! Kram <3
None None

#6 - - Önskan om ett barn:

Känner igen mig i det du skriver!! Jag och min sambo har också tappat bort varandra i allt "barnagörande" Vi har båda sagt det tydligt till varandra nu, och sagt att vi måste försöka vårda vår relation. (lättare sagt än gjort) Men det känns så skönt nu när vi äntligen sagt det till varandra. Men jag är ett hormonmonster!

Alla mediciner gör en galen! Men man får försöka tänka att det är värt det, om man får tillslut ett efterlängtat litet barn :)

Svar: Ja det är tyvärr väldigt lätt att man gör det. Det är så jobbigt för man älskar ju varandra otroligt mycket, annars skulle man nog aldrig orka med alla behandlingar och de påfrestningar som de innebär. Det är ju bra att man kan se problemet så man kan försöka sträva mot att ta hand om varandra så man inte glider ifrån den man tycker om. Ja man får ha fokus framåt hela tiden. En dag kommer det vara värt det!
None None